Gå aldrig utan att säga hej då

Gå aldrig utan att säga hej då
María Alejandra Castro Arbeláez

Granskad och godkänd av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Skriven av Gladys González

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Många föräldrar undviker situationer som kan göra deras barn upprört för att de inte vill att det ska gråta, sparka eller be om att tas med dit föräldern ska åka. Det kan vara svårt, men ibland måste du vara borta från ditt barn ett tag – och det är viktigt att aldrig gå utan att säga hej då.

Du känner säkert igen dig: du har fått gå på tå, distraherat och till slut försvunnit utan att säga hej då för att ditt barn inte ska se dig gå eller bli upprört.

Att ta på dig rollen som spion bara för att gå till jobbet, handla eller göra något annat kan vara både utmattande och ge upphov till en ond cirkel som du måste sluta med för att hela familjen ska må bra.

Lura inte dina barn

När barnet inser att du har gått kan det känna sig upprört och övergivet, något som kan leda till ännu större oro och ångest och som även kan ge upphov till olämpliga beteenden.

Att säga hej då och låta barnet påminna dig om att komma tillbaka är hälsosamt för er båda, och det blir mindre traumatiskt för både barnet och familjen.

Allteftersom tiden går kommer du att kunna lämna bakom dig det undermedvetna varningsmeddelandet och de negativa känslorna med att “försvinna” utan att säga något.

Ta för vana att säga hej då och ditt barn kommer gradvis bli mer bekväm med det.

Att förklara att du ska gå borde vara en del av den dagliga kommunikationen fram tills att barnet hanterar det på ett naturligt sätt. Till slut kommer du inte längre behöva använda några trick.

Barn och mor

Skicka ett positivt budskap

Många föräldrar mår dåligt när de måste lämna sina barn, vare sig det är med gester eller ord. Undvik att skicka ett negativt budskap för att dina små ska känna sig mer bekväma och säkra, vilket underlättar den dagliga processen av att behöva gå hemifrån.

Betona att de kommer vara säkra. Upprepa vem som kommer att hålla dem sällskap under din frånvaro. Påminn dem om när du kommer tillbaka. Det är viktigt för att de ska känna sig säkra i din frånvaro.

Det är aldrig ett alternativ att gå utan att säga hej då, givet att barn ofta upprepar beteenden som uppvisas av deras närmaste, och det är inget man vill att de ska börja med själva.

Att säga något fint till dem eller ge dem ett föremål eller en leksak de tycker om får dem att känna att de har stöd, och det är en hälsosam distraktion medan du är borta.

Stärk det positiva budskapet

När du återvänder ska du fråga hur de betedde sig eller vad de gjorde under dagen. Beskriv vad du gjorde eller visa barnet vad du har köpt, om möjligt. De kommer inse att det var sant att du skulle komma tillbaka och det kommer stärka säkerheten och förtroendet mellan er.

Det är bra att ibland belöna gott beteende, eftersom det kan hjälpa till att reglera beteenden associerade med en dålig attityd.

Pojke och mor vid flygplats

Var tydlig med dina känslor

Att klargöra för dem att det är normalt att känna sig rädd och rastlös hjälper dig att bli förstådd. Förklara att separationen hjälper er båda så att ni kan göra olika saker, men berätta även att du alltid kommer komma tillbaka och kommer vara där för att bidra med kärlek och förståelse.

Att se ner på deras känslor eller köra någon form av känslomässig utpressning kommer bara göra saken värre. Kom ihåg att vi som vuxna måste ha kontroll över situationen och det är vår plikt som föräldrar att hjälpa dem när de behöver vårt stöd.

Rekommendationer som kan göra separationen mindre traumatisk

Härunder hittar du några rekommendationer för att göra separationen mer naturlig:

  • Håll dig lugn
  • Var så kortfattad som möjligt
  • Visa omtanke
  • Påminn dem om att du kommer återvända
  • Låt dem veta vem som stannar
  • Föreslå aktiviteter de kan göra medan du inte är där: som att rita något eller bygga något, ta upp leksaker, etc.
  • Påminn dem om hur bra det är att uppföra sig
  • Belöna bra attityder
  • Lyssna på vad som stör dem
  • Svara på och klargör deras tvivel

Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Bowlby, J. (1986). Vínculos afectivos: formación, desarrollo y pérdida. Madrid: Morata.
  • Bowlby, J. (1995). Teoría del apego. Lebovici, Weil-HalpernF.
  • Garrido-Rojas, L. (2006). Apego, emoción y regulación emocional. Implicaciones para la salud. Revista latinoamericana de psicología, 38(3), 493-507. https://www.redalyc.org/pdf/805/80538304.pdf
  • Marrone, M., Diamond, N., Juri, L., & Bleichmar, H. (2001). La teoría del apego: un enfoque actual. Madrid: Psimática.
  • Moneta, M. (2003). El Apego. Aspectos clínicos y psicobiológicos de la díada madre-hijo. Santiago: Cuatro Vientos.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.