Episodiskt minne: När börjar ditt barn skapa minnen?

· 1 september, 2018

Det är väldigt få, om några, som kommer ihåg det som hände när de bara var några månader gamla. Det är till och med svårt att komma ihåg vad som hände under de första åren. Idag kommer vi prata om vad ett episodiskt minne är.

Våra tidigaste minnen, som vi fortfarande kommer ihåg, uppstod vid 3-4 års ålder. En av anledningarna till detta är att vår hjärna innan denna ålder inte var tillräckligt utvecklad för att lagra minnen.

Vissa anser sig ha suddiga minnen från när de var väldigt små. Vissa säger att de också har minnen från när de låg i barnsängen, men experterna bemöter dessa påståenden med viss skepticism, för det kan egentligen röra sig om minnen som föräldrarna har berättat OM själva barndomen.

En sådan historia kan sedan omvandlas till något som man tror är ett suddigt minne, men de flesta gånger har detta inte att göra med något som är ett riktigt minne.

Anledningen till att vi kan göra ett sådant påstående är att episodiska minnen skapas efter tre års ålder. Episodiska minnen är den typ av minnen som lagrar sådant som hänt en själv. Ett episodiskt minne innehåller information om platser, känslor och andra aspekter.

Ditt barns minnen formas genom en komplex process

Mamma och bebis.

Från födseln ända fram till 3 års ålder går hjärnan igenom en period med intensiv utveckling. Under de första åren av livet skapar hjärnan många nya anslutningar, och vetenskapen har till och med lyckats visa att man har mer anslutningar vid 1 års ålder än vid någon annan tidpunkt i livet.

Hjärnan kommer dock att förändras över tid. Enligt Catherine Loveday vid Westminister University gör sig hjärnan av med vissa av dessa anslutningar för att kunna fungera. Detta är anledningen till varför barnen tappar sina tidigaste minnen.

Det finns vissa teorier som säger att språkets utveckling påverkar hjärnans förmåga att skapa minnen. Vi kommer ihåg det som har fått ett namn. Vetenskapen har vidare visat att episodiska minnen inte kan lagra innehåll som har att göra med koncept som barnet ännu inte förstår.

Det är svårt för hjärnan att verkligen förstå ett minne innan man har fått ett lingvistiskt koncept för varje detalj som detta minne innehåller. Med andra ord kan ett barn inte komma ihåg ett episodiskt minne om det ännu inte har lärt sig att prata. Språket är det som gör att barnet lyckas avkoda varje detalj genom att ge dessa detaljer ett namn.

Ett annat intressant faktum är att det är viktigt med utvecklingen av hippocampus för att man ska kunna avkoda och lagra episodiska minnen. Hjärnan är helt enkelt inte helt utvecklad vid denna tidpunkt.

Minnen och hjärnans plasticitet

Pojke med elefant.

Man vet ännu inte helt säkert varför vissa minnen raderas, men vissa forskare hävdar att det är för att den unga hjärnan fortfarande går igenom så stora förändringar.

I en sådan omorganisering av hjärnan kommer då vissa minnen tas bort för att nya ska kunna skapas. Specialisterna hävdar vidare att barn börjar få förmågan att lagra permanenta minnen vid runt tre års ålder.

Barn behöver dessutom ha ett strukturerat språk för att kunna lagra minnen. För att kunna komma ihåg en händelse ordentligt behöver barnet ha förmågan att kunna beskriva sina upplevelser över tid och på ett koherent sätt. Det behöver också kunna tolka sina upplevelser, d.v.s. komma ihåg en händelse och förstå vad som har hänt.

Du kan hjälpa ditt barn med att lagra ett episodiskt minne

Som vi har tagit upp ovan måste man ha nått en viss nivå av utveckling för att man ska kunna lagra ett episodiskt minne, men det finns också tekniker man kan använda sig av för att hjälpa barnet med denna process.

Minnena är nästan alltid relaterade till känslor. Barn utforskar, rör, känner etc. Med andra ord genomlever de händelserna. Det är inte tillräckligt att bara berätta för dem att saker existerar.

Genom att stimulera ett barns sinnen kommer man hjälpa det att komma ihåg händelserna bättre. När du berättar om något som har hänt för barnet är det därför bra om du exempelvis visar upp bilder eller videos på det som hänt. Lukter och smaker går också bra.

Visuella hjälpmedel är bra om man vill hjälpa barnet att komma ihåg något. Det blir mycket lättare för dem att återuppleva ett minne ifall det är associerat med en bild.

Det är dessutom bra att prata med barnet rörande saker som händer, för en konversation hjälper inte bara barnet att lagra minnen, utan det lär sig även hur det ska uttrycka sina känslor.

En konstruktiv dialog hjälper barnet att förstå att det är helt normalt att uttrycka känslor. Du kan prata med barnet om aspekter som ledsamhet, rädsla, smärta etc. och på så sätt hjälpa honom eller henne att skapa minnen på ett positivt sätt.