Brev till min pappa som gav mig livet, men aldrig kärlek

Skriven och verifierad av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Senaste uppdateringen: 22 september, 2018

Vad heter din pappa? Det är den skrämmande och återkommande frågan jag har frågat mig själv i åratal. Jag hade aldrig chansen att träffa min pappa, för att han övergav mig. Men i detta brev till min pappa vill jag hellre försöka förklara det faktum att jag inte alls är skvatt galen.

Brev till min pappa

Jag vet inte hur jag ska adressera detta brev eftersom jag inte vet ditt namn. Jag ger dig inte skulden för någonting, du kan sova lugnt. Med detta brev till min pappa, den pappa som jag aldrig träffat – om du någonsin får läsa detta – vill jag att du ska veta att jag förlåter dig.

Jag förlåter dig för att du aldrig var vid min sida och för att du övergav mig utan förklaring. Du bör veta att smärtan att inte ha min pappa där för mig har gjort mig till en starkare kvinna. Tack vare dig vet jag hur jag ska ta mig igenom svåra situationer på egen hand.

Även om tomrummet som skapas av en frånvarande pappa är svårt att fylla, förlåter jag dig. Det har hjälpt mig att värdesätta dem som har stått upp för att ta din plats. Min morfar, min mormor, och naturligtvis min mamma. Hon har varit min trofasta följeslagare hela tiden.

Mamma

Medan du såg föräldraskap som ett val gjorde hon det till sin passion, trots att du inte gav henne något annat val än att göra det ensam. Hon arbetade oändligt långa timmar för att få det att gå ihop. Hon kom till mina skolavslutningar och hjälpte mig med mina läxor.

När jag behövde ett lyssnande öra eller en axel att gråta mot var hon alltid där. Från bottnen av mitt hjärta tackar jag henne för att hon var den som tog på sig ansvaret. Hon har uppfyllt sin roll perfekt.

Min mamma har bilder och minnen från min barndom som du inte är med i. Hon har varit där under alla stadier i mitt liv, och hon är stolt över de minnen vi skapat. Hon lärde mig vad sann kärlek verkligen är.

Morfar

Jag förlåter det faktum att du gjorde min morfar till far och morfar på samma gång. Han hade redan fullgjort sitt ansvar som far – med ord och handling – med sina egna barn.

Men han gjorde detsamma för mig med. Han lärde mig att inte hålla fast vid ilskan, utan att förlåta. Tack vare honom vet jag att vrede bara förstör… Den hjälper dig aldrig att växa och utvecklas.

Morfar lärde mig att inte allt var förlorat bara för att jag inte hade en pappa. Han stödde mig och hjälpte mig att växa upp som en stark och självsäker kvinna.

Han lärde mig också om lycka, trots att du inte var här. Och en sak som han aldrig gjorde var att tala illa om dig – och jag tackar honom för det.

Med sig själv som förebild lärde han mig att inte bli offer för någon eller någonting. Och han lärde mig att vara tacksam för det jag har.

Mormor

Jag har ingenting mot dig eftersom mormor lärde mig att respektera andra. Och hon lärde mig att vara en riktig kvinna som andra också respekterar.

Hon lärde mig att inte ljuga, så jag kommer inte att ljuga för dig. Och om hon behövde tillrättavisa mig, så var det så att hon kunde hjälpa mig att lära mig min läxa.

Brev till min pappa

Så med detta brev till min pappa som jag aldrig träffat vill jag göra klart för dig att jag inte behövde dig när jag växte upp. Jag gick vidare med mitt liv, gick i skolan, tog examen från gymnasiet och från högskolan… Och jag gjorde allt utan dig.

Och tack vare dig, vet jag vilken typ av man jag vill ha – och inte vill ha – till mina barns far.

Jag växte upp utan att du gav mig motivationen att leta efter framgång och fortsätta oavsett vad som stod i min väg. Men när jag tittar mig själv omkring kan jag se att jag har kunnat skapa en egen familj med de människor som lyckades fylla det tomrum du lämnade efter dig.

Din frånvaro har lärt mig att hat aldrig ger bra resultat. Så, jag har lärt mig att förlåta. Jag har även lärt mig att förlåta dig.

Brev till min pappa som gav mig livet, men som aldrig gav mig kärlek.