Barn som pratar med sig själva: bra eller dåligt?

Barn som pratar med sig själva: bra eller dåligt?
María Alejandra Castro Arbeláez

Skriven och verifierad av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Senaste uppdateringen: 31 maj, 2018

Det sägs ofta att barn som pratar med sig själva lider av någon form av åkomma, är upprörda eller har drabbats av något. Men det är inte sant.

Enligt en studie som utfördes av expertläkare, som psykiatrikern Luis Rojas Marcos, kan barn som pratar med sig själva göra sina tankar mer precisa och exakta. Med andra ord hjälper det dem att tänka.

Beslut som tas på ett sådant sätt är mer effektiva. Tankarna är dessutom organiserade på ett mer koordinerat sätt, och representerar ett viktigt stöd för personlig utveckling.

Det vi försöker säga är att om du har barn som pratar med sig själva ska du låta dem göra det, för det innebär troligtvis att de är väldigt smarta.

Varför är det bra för barn att prata med sig själva?

Många föräldrar har sett barn som pratar och leker med sig själva. Det kan till och med hända vuxna. Många pratar med sig själva medan de ägnar sig åt diverse aktiviteter.

Skäll aldrig på ett barn för att det gör det. Monologerna bidrar till barnets språkutveckling och hjälper det även att kontrollera beteenden. Därför ger det barnet utmärkta färdigheter.

Lekande flicka

Om man observerar barn noggrant inser man snart att de pratar mer när de är ensamma än i sällskap. För barn runt tio år utgör det mellan 20% och 60% av deras språkbruk.

Psykologer, föräldrar och utbildare har alltid sett det som ett tecken på olydnad, distraktion eller till och med mental instabilitet.

Men vissa experter ser det som en utveckling av barnens kognition. Alla som är involverade i undervisning borde egentligen uppmuntra det för friska barn och implementera det för barn med mentala åkommor.

Situationer där barn pratar med sig själva

Det finns tre väldig vanliga situationer där barn pratar med sig själva. Dessa är:

1. Innan de börjar göra något
2. Medan de redan gör något
3. Efter att ha avslutat något

Det är som en typ av analys från barnets sida, som ett sätt att leka. Oavsett om hon leker eller gör något annat kan hon prata med sig själv.

Det är bra för mental hälsa eftersom det inte bara håller nervcellerna aktiva, utan också underhåller barnet.

Fördelar med att prata med sig själv

  • Barn som pratar med sig själv stimulerar sig själva. De lär sig att lösa situationer, och det kan vara till stor hjälp för dem i framtiden.
  • Att prata med sig själv hjälper barnet att utvecklas till en mer kommunikativ person.
  • När ett barn leker och pratar med sig själv utvecklas språket på ett mer stimulerande sätt.
Barn med burktelefon
  • Barnet börjar lära sig att skilja på saker som finns i omgivningen där han växer upp.
  • Barnets sinne börjar organiseras på ett logiskt sätt.
  • När man leker med och pratar med sig själv betyder det att tankar organiseras för att nå ett visst syfte.
  • Om ditt barn säger allt han föreslår högt förbättrar han sina språkförmågor samtidigt som han stimulerar sin inlärningskapacitet.
  • Ett barn som pratar när han leker uppmuntrar sin kunskap och nyfikenhet genom sin egen röst. På så sätt lär han känna sig själv bättre.

Vi kan därför dra slutsatsen att ett barn söker efter lösningen på ett problem när det pratar med sig självt. Det tjänar dessutom som ett stödverktyg för att komma fram till en lösning som kan vara komplex.

Slutsatser

Avslutningsvis har många forskare sagt att det finns en koppling mellan intelligens och både kvantitet och kvalitet hos ett barns tal. Det indikerar att ju mer intelligent barnet är, desto mer kommer det att använda sitt tal. Vad det säger kommer även vara mer moget.

Barn som pratar med sig själva har chansen att berätta för sig själva om fantasier, prata med påhittade vänner och till och med föremål som inte existerar. Det är så de berättar om sina drömmar.

Att prata med sig själv anses alltså vara ett verktyg för utveckling av självkontroll och tänkande.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Berk, L. E. (1995). ¿ Por qué hablan solos los niños?. Investigación y ciencia, (220), 56-61.
  • Bruner, J. (1983). Juego, pensamiento y lenguaje. Revista In-fan-cia Educar de 0 a, 6(6), 4-10. Disponible en: https://scholar.google.es/scholar?hl=es&as_sdt=0%2C5&q=por+qu%C3%A9+hablan+solos+los+ni%C3%B1os&btnG=#d=gs_qabs&u=%23p%3D8-yAhYFqhPUJ
  • Martínez, C. S. M., Calbet, H. B., & Santacana, M. F. (2014). Habla privada en los mensajes de niñas y niños bilingües y monolingües. RLA: revista de lingüística teórica y aplicada52(1), 59-78. https://scielo.conicyt.cl/scielo.php?pid=S0718-48832014000100004&script=sci_arttext&tlng=e
  • Montero, I., & Huertas, J. A. (1999). The Motivational Function of Private Speech in Young Children. https://eric.ed.gov/?id=ED433137

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.